MadebyM

Jag har länge vägrat vara en sån som vill ha en grammofon.
Jag kan som inget. Vet inte vad och vem man ska lyssna på.
Är egentligen inte så intresserad om jag ska vara ärlig.
Men hör ni inte hur förtrollande det låter?

Knastret förstärker hela låten och jag vill dansa.
Stå nära min man som jag varit gift med i hundra år.
Hålla min hand försiktigt i hans stora, varma, trygga.
Låta han föra mig eller inte föra alls.
Bara vara
Känna hur min kjol tar på mina ben när jag sakta rör mig.
Känna hans välbekanta dokt nära mig.

Vårt enda barn ska titta på oss och tänka
" Sån där kärlek vill jag också uppleva.
Min partner ska titta på mig precis så där."

Och sen när Billie sjungit klart ska jag titta min man djup i ögonen
och säga -" Don't ever make me blue."

Translation:
For a long time now i have been trying so hard not to be one of thos who
wants an old recordplayer. Im not all that interested but who can resist
the lovely sound it makes! The sound alone makes me want to dance.
Stand close to my man who i have been married to for a hundred years.

Hold my hand gently in his big,warm and comforting hand and our only child
will look up at us and think " I too want to know like that, i want my man to love
me just as much."

And when Billie has sung his song i will look my man deep into his eyes and say
-"Don´t ever make me blue."