Om min lilla kärleksbok.
"I natt blir allt jag skriver tungt av sorg.
Jag älskade henne och ibland älskade hon också mig.
Nätter som dessa höll jag henne i mina armar.
Jag kysste henne oupphörligt under en ändlös himmel.
Ljudet av ändlös natt, mer ändlös utan henne.
Och orden faller i mitt hjärta som dagg på ängen.
Jag älskar henne inte längre, det är sant. men kanske älskar jag henne.
Så kort är kärleken så lång är glömskan."
Ur min kärleksdiktbok.
Älskar som vanligt sista mening.
Den är ju klockren.
"Så kort är kärleken så lång är glömskan"