Om Underbara, vackra, trogna NES
(Bildstöld: LÄNK)
Är det okej att känna ett uns hat mot sin mor när man inser att hon skänkt
bort ens NES till Röda Korset?
Bara lite ilska över att ens barndoms glada minnen nu tillhör någon annan?
Bara lite ilska över att ens egna mor inte insåg värdet i detta vackra tv-spel.
Känner mest sorg och måste genast köpa mig ett nytt.
Missförstå mig rätt.
Det gamla var ovärdeligt men man glömmer gamla kärlekar genom att träffa nya?
Jag tänker spela MarioBros tills tummarna blöder.
Skänk eller sälj mig ett och jag är din förevigt.